Jag var just på bröllop..

...The Royal Wedding.
Englands prins William och miss Catherine Middleton. Så finemang vackert!
De såg lyckliga ut! Jag är lycklig.
Uppdatering om surdegen; jag har startat om den..Tre gånger, och jag har slängt även den sista... Men skam den som ger sig.

Det händer saker...

.. Det känns märkligt.
Att hitta tillbaka till vänner man inte träffat på 10 år. Det är som att ingen tid har gått, man tar bara vid där man slutade.
Det kommer även tillbaka människor som varit borta ändå längre! Ett gammalt ex...Mmm, som vi svärmade en sommar för 28 år sedan! Det är inte klokt vad tiden går! Haha..
Konstigt nog kände jag ett visst sting av svartsjuka då två av mina väninnor talade om att de svärmat med samma kille. Mycket märkligt; det är över tjugofem år sedan, samt att jag inte ens är svartsjuk av mig?..
Nåväl...Spännande är det iaf.
Jag börjar minnas mer nu. Det känns rätt bra.
Jag ser fram mot det här. :o)

Om ett experiment..

..Har för första gången i mitt liv startat en surdeg. Eller.. Jag HOPPAS att jag just gjort det. :o)

Om ett par timmar ska jag ut med några kamrater och bengå. Det blir förhoppningsvis trevligt.

En grå dag..

..I går hämtade jag hem hojen.
Det känns mer vår då..förutsatt att man låter bli att kolla ut genom fönstret vill säga!
Gårdagen bjöd på en god överraskning; Lammbullar. Enkelt att tillaga, gott att äta. Dock var köttdegen det bland det fetaste jag någonsin stopppat händerna i och då menar jag lanolin medräknat. Fast, djuren kanske har lanolin på både insidan och utsidan? Är det därför de ibland smakar kofta?.. Nåväl. Till dessa hade jag kokat egen tomatsås. Det var ju så mycket enklare än jag trott. Dessutom med så mycket mindre socker än allt tjafs man köper.
Snart är det off to kära Yogan. Första gången på evigheter känns det som.
Ska bli skönt.

Vem vet..

..endera dagen kan det bli ordning på bloggandet med.
Nu är det ju bara mat om gäller.
Jag har upptäckt att jag gillar mat. Även om vissa gärna kallar mig för matbarbar! :o)
Ja, jag vet..jag gillar inte fisk..eller råbiff..eller skaldjur... eller varm tonfisk..eller... rätt mycket.
Men det kan tänkas bli ordning på det ändå.
Just nu känner jag mig hysteriskt sugen att prova surdegsbröd.
Dessutom ska jag maka ihop lammfärsbullar i tomatsås snart.
...jag har glömt äta fruskost...

Mobilblogg

Hur svårt kan det bli?
Galet svårt t.o.m.
Men det löser sig... Snart :-D

Om matångest...

Inom var människa bor två vargar. Den ena är ond och den andra är god.
Vem vinner? Jo, det gör den varg som man matar.
Just nu har jag nog bara matat min elaka varg.
Han är dum och tung att släpa på.

..nu är det verkligen kört!
Matångest i parti och minut!
Har jag skrivit om det förut någon gång? Jag vet inte, men det troliga är väl att jag har det.
Jag loggade in på Matdagboken igen, bara för att upptäcka att jag alltså mullar i mig på tok för mycket mat. Jag äter som en sabla skogshuggare!
Återigen får jag panik.
Ni som känner mig vet att jag inte är så stor, men jag har ont av det som blivit. Tio extra kilon tar stryk på mina, redan sedan förut, dåliga knän.
Jag hittar allt som kan tänkas hittas om olika metoder, och så sent som idag fick jag väl svaret på varför jag bara blir tjurigare och tjurigare och varför jag höll på att få tokspel då våg-fan stod på MER än den skulle!
Svältbantning är ingen bra metod!
Inte för jag har direkt svultit mig, bara försökt äta mindre... Fast i förlängningen har jag förstås gjort aningen fel, och kroppen sparkar bakut!
Kostdoktorn får bli den som räddar mig. Jag har ju litat på honom förut. Åtminstone då det kom till Omega 3 och D-vitamin.
När det känns som att man har svårt att gå ner i vikt så är det här en läsning som jag rekommenderar. Där ska åtminstone jag själv sitta som nitad.
Jag vet ju redan från början att jag kommer få problem. En sambo som är minst lika otålig som jag själv. Egen dålig ekonomi, samt ingen sysselsättning. Små irriterande bidrag till svårigheterna.
Ska man smyga med sin diet?
Eller försöka få alla att hjälpa till?
Vad är egentligen lättast?
Frågorna i samband med förväntat scenario är jobbiga...
...

Om svåra beslut och barn...

..här kan jag sitta å berätta med gråten i halsen, ingen ser ju ändå, så det kännns inte som det gör något..

Jag blev ratad när avkomman d.y. hade något viktigt att berätta.. Det var till mormor hon ringde och sa att hon tänkte hoppa av skolan, inte mig.
På sätt och vis förstår jag naturligtvis varför. Hon ville berätta det för någon som inte kan sätta henne på plats ifall de ändå inte gillade hennes idéer.
Jag hade förmodligen makten att förstöra hennes planer så det i slutändan skulle kännas värre för henne.
Med värre menar jag att hon tycker skolan är jävlig och jobbig. Om hon har hittat på ett sätt att komma ur det, vill hon inte höra min "negativa inställning" - självklart.

Allt det där är klart som korvspad. Solklart! För att inte rentav säga Plättlätt!
Det är bara ett stort fel!
Man skaffar inte stora lån utan att få någonting för det!
Man hoppar inte av mitt i sista terminen på skolan!
Man biter ihop om det sista som är kvar, för att sedan kunna visa att man "gjort något"!
Om man inte klarar att bita ihop om en sån sak - då klarar man nog inte mycket i det fortsatta livet.
Hur ska det bli på ett jobb?
Minsta lilla motgång på arbetet kommer behandlas som den förra motgången - med en helomvändning och benen på ryggen!
"Det var inge roligt... Folk är dumma ju!"

Suck... Jag är elak.
Det kanske blir rent jättebra. Allt kanske är väldigt enkelt..avhopp, jobb, leva lycklig i alla sina dar...
Det skulle ju kunna funka som i en saga med lyckligt slut.
Visst!.. om det inte vore för den ändrade relations-satusen på Fejjan...
"Avkomman d.y. är i ett förhållande med "en-kvinnlig-brevvän-som-bor-i-USA-och-som-hon-aldrig träffat!"
Det kan man snacka om saga! Att leva i en inbillad värld!
Jag kanske överreagerar.
Jag har sett många som skriver allehanda människor som sina syskon, där jag bevisligen vet att det inte är fallet, så det kan ju va en slags "trend"...
Samtidigt får jag för mig att hon idoliserar denna amerikanska till oigenkännlighet. Allt tjejen gör och säger är såååååå himla bra jämt!

Vem tror nu att allt handlar om att "navelsträngen håller, till mors förtret, på att klippas?
Det är inte så. Jag ser vidden av "flykten" och strutsningen. Jag ser djupet av fantasierna. Har lyssnat på oändliga berättelser från dataspel och böcker där självupplevelsen är rent fysiskt närvarande. Vad säger man?
Jag har också upplevt böcker..Stephen King t.ex. har berättat så nackhåren rest sig. Men jag var inte med själv i berättelsen då jag senare läste upp den för andra.
Usch. Det finns kanske inte så mycket jag kan göra, men det känns bättre att få skriva av sig.

om en förändring...

..som aldrig sker.
Jag vill ha så omedelbara resultat.
Jag är så otålig.
Jag vill att allt sker "igår".
Hjälp.

Om en nystart..

..det kan bli bra, att försöka börja om i bloggen igen.
Kommer rixpuckot in å börjar förfölja mig i allt jag skriver igen, då får jag väl grunna på vad jag ska behöva ta till för åtgärder för att få honom att sluta..
Fast jag ska bara skriva matdagbok...
jag måste det..
Så det är väl inte så skadligt...

Igår gjorde vi ett exempel.. Nachochips + dippa. Det knep halva dagsransonen - trots att vi bara tog ett "litet" exempel. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade sett ut ifall vi tagit i så mycket som man verkligen äter på en myskväll...

HÄR kan man registrera ett gratis konto.