Otäckt...

~
Ja.. det är ju vissa "bakdrag" med att inte ha gjort helt i ordning här hemma då.. Att man går och plockar och fixar i det oändliga..
Vissa saker kan faktiskt få en till att ge sig ut på högst ofrivilliga promenader...Som det här med kattens sele jag råkade hitta på vardagsrumsbordet.. Den klirrade bekant - tyckte katten.. Å sen satt hon i hallen vid dörren och väntade. Om man kan säga att en katt kan SE glad och förväntansfull ut, så är det vad jag måste säga om henne.
Och det var då mitt samvete slog till! Hur vore det att gå ut med soporna OCH katten?!
Jo, det har ju gått förut.. så varför inte?!
Ayla har faktiskt varit ute och promenerat obekymrat i regnet förut, så det borde väl inte heller vara några problem..
Jag glömde en sak.
Jag glömde hur lång tid det tog för henne att förflytta tassarna, den ena framför den andra, efter vi hade flyttat förra gången.
Okänd mark för en katt är LIVSFARLIG!
Men vi kom till sophuset..för att fem kilo katt åkte på armen!
Tillbaka kom vi också...till slut.
Jag vet nu att det kommer att ta henne tre, fyra gånger till, så fixar hon det här galant - men fram till dess lär jag komma ihåg att sätta på mig mössa och vantar!
~