FR... eller Dumpventil?

~
Ahh..
Den andra bokstaven är skriven!
R ! "-ihet" kvar.
Nu låter det som att alla mina bokstäver kommer att baseras på det faktum att jag "går ut", men så är det inte.. Det handlar om att göra nåt annorlunda.
Ingela och jag åkte till Katrineholm, hem till Pia, och så på fest. Sen sov vi kvar hos Pia.
Inget trassel, ingen ångest... Helt underbart!

Innan vi kom till Pia, var jag hos Ingela och åt mat. Inför avfärden skulle någon köra och någon få dricka... Hur löser man sånt? Tja..vad sägs om att kasta tärning? Det måste ju bli rättvist..
Sagt å gjort, fram med en.
Ingela gick ut hårt med en tvåa.. Å jag muttrade inuti; " jag får säkert en etta för det.." men icke! En tvåa jag med! Spänningen steg - en chans till!
Ingela drog på stort med en trea.. å jag började tänka på vilken flaska jag först skulle öppna medan jag rullade på tärningen.. jag kastade ut den, och den illvilliga rackaren stannade på en torr liten tvåa!!
Haha! Det kunde jag ha! :o)
Då hade iaf jag sysselsättning på väg till Katrineholm!

Mellan Pia och festlokalen är det gångavstånd. Vi blev utrustade med en lägenhetsnyckel, satte av mot festen, och memorerade vägen. Ingela spetsade in sig på järnvägen och konstaterade att den skulle vi gå brevid heeela vägen, nästan.
En fest, är en fest, är en fest!
Träffade många trevliga människor, både gamla och nya.
Och det var allmänt god stämning.
Dock framåt natten, eller ska man kalla det morgonen? Så blev det akuta skäl att uppsöka sängen.
Å det var där och då, som jag verkligen fick erfara vad uttrycket "mellan två hötappar" kan betyda!
Ute på gården stod Ingela, med nåt svårtolkat uttrycka på hela överkroppen, muttrandes "taxi!..jag ringer taxi.. " och inomhus var Pia, fullt påklädd och startklar, intensivt diskuterande med en tjej.
Mitt i mellan befann mig jag.. travande fram och tillbaka.. Stanna här.. Kom nu...Nej, ring inte taxi!!...Kommer du?
Till slut gav jag upp - vi går! ...jag vill åka taxi.. NEJ, du behöver gå! Tro mig - du SKA gå!
Å gick gjorde vi.. Å vilken promenad sen...
Alla som någon gång har varit ute å gått med en trött, lätt förkyld häst, vet precis vad jag upplevde på vägen!
Tre steg bakom mig vinglade Ingela.. och med ojämna mellanrum frustade hon över tillståndets beskaffenhet. Lite då och då muttrade hon något om vägen.. Gick vi verkligen här?.. Vänta nu, där är en järnväg - ska vi gå här då? ..Är vi verkligen rätt nu?..
*gaah* Det var ju DIN uppgift att hålla reda på järnvägen!

Väl nedstoppade i var sin säng, kunde man tro att äventyret var slut..men inte då!
Efter tre timmar vaknade jag av att kroppen sa "klockan är 7, det är dags att gå upp!"
Tvångssova ingår visst inte i mitt liv.. så hela morgonen har jag legat å lyssnat på diverse roliga snarkningar...
Jag säger bara en sak - dumpventil! Alla skulle ha en egen dumpventil! ;o)
~