~
Man väljer hur man vill må.
Det vet jag.
Likaväl som man väljer hur man vill reagera på saker och ting, det vet jag också.
Då när jag kom på det - var jag så jävla duktig ett tag!
Tänkte positivt utav bara den, för jag vet att man kan verkligen tvinga sig själv att må bra, å det fungerade så fint så!
Men så om det är nåt som gnager för länge, så brister det till slut.
Varför sa jag inte ifrån på allvar, innan det gick över styr?
Varför är jag inte medveten om mina egna begränsningar?
Katten på råttan, råttan på repet....
Varför ska jag låta det gå så långt att jag blir en belastning, bara för att jag inte orkar längre?
Det är länge sedan jag trillade ur Musernas skara...
Och jag betvivlar starkt att jag kommer in dit igen,
men jag försöker ändå att gaska upp mig och le.
Än så länge ser det nog mest ut som en grotesk grimas..men om ett par dagar blir det nog bättre...kanske inte bra, men bättre..
(Jag kanske är kvar ändå? Som en frusen Melpomene?...)
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar